Åsa assar: Solen
Idag såg jag solen. Jag tror att det var första gången på tio dagar (sist var alltså på den här promenaden). Jag har känt av att det var längesen och blev mycket glad när jag såg den skina. Lämpligt nog var jag på väg ut, och lite senare kunde jag dessutom stjäla till mig en promenad. Bara 20 minuter, men det höjde min D-vitaminnivå något i alla fall.
Solen syns inte direkt på denna instagrambild, men jag lovar att den finns där. Vill också påpeka att detta är mina fotspår, bara jag hade vågat mig på att gå där sedan det snöade inatt. Och då undrar förstås ni ... hur går människan egentligen? Och det undrar jag också. Uppenbarligen lyfter människan inte på fötterna över huvud taget.
Sen kom jag hem lagom till att solen gick ner. Jag hoppas jag får se den imorgon igen. Nu sitter jag skönt i soffan med en kopp te (sa/skrev någonstans att min blogg ska handla om positiva saker, men inte blommiga tekoppar, men en skadar ju inte!) och mitt guilty pleasure En plats på landet på i bakgrunden.
Jag hade tänkt fortsätta skriva på den där texten som jag inte anar slutdestinationen på -just nu är jag uppe i 23 715 tecken! Men motivationen är lite låg, känner mig lite skruttig (för att använda mammas ord) och jag skulle behöva lite respons från skrivbjörnen, men det där djuret är nog mest inne i sin egen text just nu. (Just nu är han den enda som jag låter läsa, då jag är rädd att chocka ihjäl övriga. Måste nog försöka göra det lite gulligare, eller inte :P)
Men trots låg motivation och lite skruttighet så är det ganska skönt att bara sitta här.
Kommentarer
Postat av: Petra
Vi har samma guilty pleasure.
Svar:
Åsa
Trackback
