Åsa assar: Samlarmarknad
Det var dags att följa pilen igen. Denna gång var det Antik- och samlarmarknad i Degeberga. Kanske min favoritmarknad.
Jag började i vanlig ordning besöket i toalettkön.
På samlarmarknaden finns det allt möjligt.Det är som en dyr loppmarknad.
Det enda jag var bra på på gympan var att springa fort. Jag får ont i hjärtat när jag ser plintar och ringar som hänger i taket och jag blundar när det kommer bollar mot mig.
När jag blir rik ska jag ha ett färgglatt kök.
En stor docka och några mindre. Den stora dockans fru(?) skrockade nöjt utanför bild när jag siktade in mig och tryckte av.
Kenny som eskimå.
Kolla en kändis! Peder Lamm.
Sen hade jag plötsligt inget blodsocker kvar. (Ej kändisens fel.)
Ibland är lycka en bänk i skugga i en skog.
Vi fick besök av en hare. Den var riktigt nära vår bänk, men min reaktion var ungefär så här: "Kolla... en... hare...", och när jag tagit upp kameran hade den förstås skuttat dit bort.
Sen fortsatte vi marknadsbesöket, fast då blev värmen + mat och läsk i magen = BLÄRK, och jag fick gå upp och andas lite i skogen igen. Tack och lov för skogen.
Sen kunde jag fortsätta kolla runt. Här min syster och jag, om femtio år.
Och sen gick vi till bilen, jag med mina fynd som jag gjorde där på slutet. Jag bor på 27 kvadrat, och det har blivit lite av en fix idé att fylla varje liten väggyta jag har. Smala möbler är nödvändiga. Dessutom har jag många blommor och har kollat lite halvt efter blombord. Så hittade jag då detta med prislappen "80". Billigt! Kvinnan som sålde höll på att packa ihop, och kom fram till mig och sa "vill du ha det så får du det för 50". Svårt att motstå folk som själva prutar. Kändes som jag gjorde henne världens tjänst, hon slapp ju asa hem det igen. Så jag gick nöjt iväg med mitt nya blombord. Eller, är det verkligen blombord...? Ni får vänta och se.
Jag köpte även dessa fina 50-talsclips av en trevlig kvinna som pratade göteborgska. En tia!
Jag och syster åkte en sväng till våra föräldrar efter marknaden. Så där sitter Elin ofta. Ibland gör hon något samtidigt. Själv klamrar jag mig krampaktigt fast för fotots skull. Behöver jag säga att Elin inte hade några problem med plintar i skolan?
Sen körde vi hem igen.
Kommentarer
Trackback
