Åsa assar: Att säga till

Hej bloggen.
 
Det var ju hemskt vad det bloggas hackigt här!
 
Jag har lärt mig lite den senaste tiden. Till exempel att det lönar sig att säga ifrån, om man inte håller med, om någon tant trängs i kön, om man köper något som smakar pecka eller om ens gamla sketna fackförbund försöker pumpa pengar ur en ända till november (jag mailade någon högre upp - och helt plötsligt hade de mottagit mitt jag-vill-gå-ur-brev flera dagar tidigare än de tidigare påstått. Så kan det gå!).
 
Jag har även lärt mig att det i första hand inte var de tidigare timmarna som var problemet med mitt jobb. Nej, det var fel på mig! Jag var för klen! (Borde inte vara någon större överraskning egentligen.) Jag jobbade tre timmar i lördags och var sen helt förstörd. Inte direkt ont, bara förstörd. Jag var inte människa igen förrän på eftermiddagen då jag masade mig ut på promenad till Anna. Blev där bjuden på te och skrattanfall. Hon drack vatten så hon såg ut som något som bor i skogen (så sa hon själv efter att hon skrattat klart efter att jag hade visat bilden som jag hade sinnesnärvaro att ta).
 
Inget pluggade jag i lördags.
 
I söndags satt jag tre timmar på biblioteket med Anna. Pluggade. Pluggade sen lite till. (Assning!)
 
På torsdag har jag svenskaprov. Funderar på att utmana ödet och inte plugga på det. (Fast jag kommer förstås göra det.)
 
Har råkat att inte plugga i dag. (Fast naturligtvis varit i skolan.)
 
Så, nu har jag skrivit av mig. Ska sluta larva mig.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0