Åsa assar: En höstpromenad

Hösten är fin. Full är färger. Men kanske inte just de här.
 
Mer de här. (Jag är här helt osminkad. Nu för tiden måste man skriva när man är det va? Så man får beröm för att man är stark och vågar inte sminka sig? Eller hur var det nu? Bah!) Fotografen till denna bild heter Anna. (Och nu när jag ser denna bild påminns jag om att en klasskompis i dag sa att jag hade en snygg jacka. Bonusassning!)
 
Eftersom jag promerade med Anna så fick vi förstås stopp på en farbror med en hund. Jag hade förmodligen inte lyckats få stopp på ekipaget, men eftersom Anna är Anna så stannade farbrorn och hunden. Och snart visste vi allt om Smilla, som är något så unikt som en dvärglabrador (några (väldigt få) labradorer föds som dvägar helt enkelt). Så himskans fin och extremt väldresserad. Vi fick se henne flyga över järnvägsvallen på husses befallning. Husse var förresten imponerad över min tysta kamera (min vanliga Nikon), hans därhemma var mycket mer högljudd. Fast den var visst 40 år (och eventuellt en gnutta bättre än min ändå, tänker jag).
 
Sen gick vi på en stig som jag nog inte gått på förut. Hur jag nu lyckats undvika det. Men med mitt lokalsinne tycker jag väl det är säkrast att hålla sig till säkra stigar. (Inser att det stämmer med hela mitt liv. Men men. Baby steps!)
 
Fin dag! Fin promenad! Hur fin som helst vän!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0