Åsa assar: Ett 30-årskalas

Sommaren försvann och det blev höst ganska snabbt därefter. Första skoldagen är nu avklarad och jag och min mage ser redan fram emot onsdagen som ju är studietid. Jag blev mött av snälla klasskompisar i morse som undrade hur det var med min mage och tröstade lite. Vi utbildar oss ju nästan till läkare så jag tänker att någon av dem borde kunna hjälpa mig. Den som kommer på lösningen till mina bekymmer ska få värsta presenten av mig. Lovar! Fast det måste gå över helt, eller åtminstone vara kontrollerbart. Sitter nu under filt och väntar på att jag ska våga mig på att äta lite. Solen skiner lite efter en regnskur och jag hoppas att jag tänker gå en promenad sen. Ska nu blogga om ett kalas jag var på i somras, då när det var alldeles för varmt.
 
Det var min kusin Sofie som fyllde 30 år och vi fick börja med att gå runt.
 
Välkomstdricka!
 
Det gick att gunga med den.
 
Vissa hade mer energi än andra.
 
Storasyster och lillebror.
 
Jag tycker det är svårt att lägga upp en bild på sig själv utan att skriva något negativt (typ "jag hade luggproblem som vanligt"). Jag står här och pausar lite i matätandet. Maten var väldigt god, men det struntade min mage i som krävde att jag gick ifrån bordet och andades lantluft i stället. Tre gånger.
 
Charlie och jag jämförde nagellack (tycker det verkar sitta bättre på hans andra hand, där jag lagt fokus av just den anledningen (eller tja...)).
 
Det sjöngs lite också. Morbror Per bytte ut den där första åsnan till Åsa och så kollade han glatt på mig. Och det var ju rätt sant.
 
Sen blev det tipsrunda om födelsedagsgrisen (som tydligen även kallas för Julagris, eller hur det nu var... det gick inte så jättebra för mig på frågorna).
 
De här tittade på.
 
Mina modellaktiga kusiner Filippa och Pernilla och så lilla jag!
 
Obelix pinne råkade hamna på taket, kolla vad glad han är över att Isak försöker ta ner den.
 
Tjoho!
 
Här har vi då själva 30-åringen. Hennes syster hade målat fyra fina tavlor till henne, men det blev problem med färgerna när de skulle tryckas så hon fick begära experthjälp (d.v.s. min bror), men ändå hann de inte komma i tid.
 
Tavlorna i mindre format. Fina är de!
 
Tre kusiner.
 
Kakor bjöds det också förstås.
 
Och lite mer gungande.
 
Och så fick vi godis och chips med! (Och dagen efter insåg jag att just godis och chips är en sån sak som min mage nog mår lite sämre av.)
 
Titta så fint de har det! (Eller hade, nu är det ju som sagt höst, hehe.)
 
Sen lekte pojkarna en stund innan vi körde hem till mina föräldrar.
 
Där plockade/gallrade jag lite morötter.
 
Sen åkte jag med Taxi Elin hem till Kristianstad igen, så de här två inte skulle svälta. Men mer kattbilder en annan gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0