En dag i maj eller juni så tog jag och Anna en promenad en fin kväll. Solen sken fint på taken och det var någonstans mellan 15 och 20 grader ute. Det hade alltså börjat bli lite varmare. Men det struntade mina händer i. De fläktande små vindarna tolkade mina små nävar som isvindar på en alptopp i januari. Knogarna sprack och det började blöda.

 

Ja, vi har väl alla våra kroppsliga svagheter. Vissa stora (som min mage) och vissa mindre (som mina ständigt torra händer). Trött på händerna (vid den här tiden var magen förmodligen ungefär okej) gick jag till min mors jobb som råkar vara ett apotek. Där fick jag ett varmt bemötande av Grazyna som jobbade och som hjälpt mig förr då hon jobbat på andra apotek. Hon blev glad att se mig och så delade hon med sig av sin hemlighet. ACOs Special Care Intensivkräm för torra fötter. För händerna. Och hon hade rätt. Jag slapp gå tillbaka och kasta burken på henne (som hon sa att jag kunde göra om salvan inte skulle hjälpa), nu har jag sällan torra händer. Ser nästan fram emot vintern nu, för att se hur det fungerar då.