Åsa assar: Mitt nya pennställ
Här har vi den, björken. En gång var där två. Nu är där bara en, men det är visst en tidsfråga innan där är noll. Ganska många delar av det här fina trädet är nu ved hemma hos min kusin Sofie. Fast det känns lite fint att den ligger där och är finved i mina morföräldrars gamla hus.
Här har vi en liten bit av björken. Jag fick idéen till ett sånt här pennställ i en blogg för ganska länge sen. Det såg så fint ut och lätt att göra så jag bestämde mig för att göra ett liknande när björken skulle ner. Så att jag alltid skulle ha en bit kvar av det fina trädet. Jag kommer att sakna det när det väl faller helt.
Det kan dock också ha varit så att pappa gjorde det till mig. Visst blev det fint?
Tyvärr blev det en liten chockartad händelse att komma in i värmen, så det sprack. Jag måste kanske göra ett till (eller pappa).
P.s. Ja, det är inte klokt vad mycket tid man kan lägga på att försöka hitta en gammal bild på en björk! Allt för att undvika att göra det man verkligen måste göra liksom. Lite lagom sugen att försöka få ihop en julkalender också, men jag behärskar mig och tar tag i terminologin. I morgon.
Kommentarer
Trackback
