Åsa assar: Marit Bergman
På somrarna här i Kristianstad brukar något som kallas Strandhugget äga rum i Tivoliparken. (Oklart varför det heter som det gör. Helge å rinner precis bredvid, men om det finns en strand där så är den jäkligt underlig och... ej.)
Det är picknickkorgar, filtar, musik och en rätt så hög medelålder varje gång. Tror jag. Detta var första gången jag tog mig dit (tillsammans med Elin), och det var sommarens sista strandhugg.
Anledningen till att jag tog mig dit var förstås för att det var bästa Marit Bergman som stod för musiken. (Jo, det är hon som sitter där bakom pianot och eventuellt tittar i kameran. Jag är för blyg för att bli en bra konsertfotograf.)
Den här dagen hade jag haft I will always be your soldier på huvudet, och det var precis den låten Marit spelade först.
Och så spelade hon Can I keep him och This is the year och fler.
Och nu tänkte jag skriva något om när hon var Liv-Marit Bergman och skrev i tidningen Darling, som aldrig borde ha lagts ner. Och så tänkte jag nämna den där låten hon skrev på scen, om en tupp där i parken - som galde precis när hon sjöng om den. Men jag orkar inte! Akuttröttman drabbade mig. Det var hur som helst en fin kväll. Adios amigos!
Kommentarer
Trackback
