-

Åsa assar: Detaljer och småsaker

Jag ska bara skriva ett babbelinlägg till (för att hedra min gamla blogg som jag snart kommer till) sen ska jag assa på riktigt igen (sa Alfons och ljög). I dag var jag i skolan. I morgon är det studieonsdag och det första jag ska göra är att ringa vårdcentralen. Inte för att jag vill. Jag hade inte gjort det om det inte var för cirka 5-7 tjatiga klasskompisar, varav minst en förmodligen kommer skälla ut mig om jag inte ringer och det känns inte så lockande.

Som vi vet är världen liten. Jag har råkat trilla på någon (internet-trilla) vars jobb jag var städerska på för ungefär sju år sen och samma människa råkade jag sitta bredvid på en buss nyårsafton 2009. Det här internet-trillandet fick mig att kolla i min gamla blogg för att se om jag nämnt något skojigt om personen i fråga eller andra på den arbetsplatsen. Det hade jag - bland annat skulle en stor död växt klippas ner med en sax. Och så såg jag stället i fråga som ett andningshål eftersom stället i samma hus som jag städade först var allt annat än ett andningshål. Det var mycket stressigt och det är också i den vevan (2007) som jag börjar nämna illamåendet. TACK SKA DU HA PEDANT-TANTEN!

Så det är ju stress, tänker jag. Och så har jag väl blivit känsligare och känsligare för stress. Men samtidigt starkare och starkare.

För det här var jag då enligt hur jag tolkar den bloggen (som för övrigt är låst för utomstående pga sjukt mycket osammanhängande text med karaktären "för mycket info):

Negativ
Arg på mig själv
Stressad
Känslig
Konstant tidsbrist

Det är inte riktigt så längre. Stressad och känslig, men är mycket snällare mot mig själv. Förmodligen för att jag tycker bättre om mig själv. Jag är även mer i nuet. Men vissa saker hänger kvar, och jag tror att det är det som gör att jag fortfarande har problem (och nu ännu värre av någon anledning).

Jag hittade en lista där jag skrev vad jag behövde förändra:

Sova mer
Äta oftare
Försöka inse att jag hinner mycket mindre än jag tror

Ungefär exakt som nu va? Men lite i taget...

Men sen är jag ju lite underhållande också och ibland lite duktig på att formulera mig, mitt i all grå tung textmassa. Så jag hedrar den gamla Åsa och gamla bloggen lite med några citat.

Det här första kan jag dock inte ta åt mig äran för. Ett bord som ska tömmas:

Pappa: Jag har bara två nävar
Isak: Har du? Vad är det för en missbildning?

<3 <3

Det här tar jag dock äran för:

Och då tänkte jag "den killen är galen". Han ser jämt ledsen ut och plötsligt tokler han konstant, precis som han hade en cirkusbjörn och en dvärg i prickiga byxor inlåst i lägenheten. Högst underligt.

Och det här, mitt i misären:

Fröken Ångest satt och fes mig på huvudet. Typ. Fortsatte gå låååångsamt. Snart gick en tant med rollator om mig. Det är sant. Visserligen gick hon väldigt snabbt, men ändå.

Precis som det här:

Att man kan ha låg självkänsla men samtidigt vara så egocentrisk är lite underligt. Jag ser det mesta utifrån mig själv och tror att alla andra tittar på mig och bryr sig. Men det gör de ju inte. De skiter väl i hur jag ser ut, att jag ser ut som Ronja i håret eller att jag mår dåligt. Det ser de inte, och skulle de göra det så skulle de kanske inte reagera ändå. Varför skulle de? De har ju också nog med sig själva, att må dåligt eller må bra eller försöka le mot solen. Jag tänker inte på alla random människor jag råkar se. De är bara människor så som fåglar är fåglar.

Och kanske det här, som förmodligen har att göra med den där lilla personlighetstypen HSP (googla om du vill):

Jag fortsatte hem genom stan, gick in på en random gata och där stod Annas cykel parkerad. Jag tycker ibland det är underligt att jag har sån stenkoll. Det var ju bara en röd cykel egentligen.

Det var allt. Tack till dig som läste så här långt!

2014-09-30 @ 23:45:25 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback