Jag är ganska van vid att det går dåligt för mig gällande jobb. Ja, inte gällande själva arbetandet, och dessutom ska jag kanske inte gnälla för jag har inte varit arbetslös en enda dag. Antingen har jag pluggat, jobbat eller båda. Men jag har ju pluggat ganska mycket utan att få jobb på det, och det känns förstås inte så jättekul. Jag trvides dock med mycket med mitt städjobb, men det var dags att gå vidare när jag för drygt två år sen (när det nu var jag sökte) kom fram till att det där med medicinsk sekreterare kan ju vara värt en chans.

 

För 1,5 vecka sen var jag på anställningsintervju på en klinik på sjukhuset här i stan, CSK. Och tro det eller ej, men jag fick jobbet! Inget kontrakt är visserligen påskrivet än, men det ska det förhoppningsvis snart bli. Så från att inte få jobb på utbildning har jag nu fått jobb 2,5 månad innan examen. (Och ja, en förutsättning för att jag får börja jobba är förstås att jag blir godkänd, men det ska jag väl ordna.) Inte så illa!

 

Jag har nu varit utan inkomst i ett drygt halvår och det känns så skönt att jag kommer börja få in lite pengar igen. Betala av lånet (som inte blev så jättefarligt ändå, tack vare att jag bara hade rätt till CSN i ett år). Handla utan att tänka på ekonomin så mycket (men minst lika mycket på miljön). Ge presenter till folk utan att snåla. Och nu tänker väl någon "flytta till en större lägenhet". Men nja, jag är fortsatt fäst vid den jag har. Vi hör ihop, kan man säga. Fast visst kollar jag ABK:s hemsida ibland, men det får vara något väldigt bra om jag ska släppa den här. Någon gång händer det säkert.

 

Det var min sista praktikdag i fredags och så här ser mitt liv ut resten av året om allt går som det ska:

• Skola i 10 veckor
• ledig i 1 vecka
• jobba på min f.d. praktik i 9 veckor
• ledig i drygt 2 veckor
• börja jobba på riktigt den 1 september