Åsa assar: Fem kaosartade dagar med instagram
Eftersom jag har jättemycket att göra har jag i stället suttit i soffan under en filt (alldeles för varmt) och bläddrat bakåt lite i min blogg. Bara vår- och sommardelar av den. Någon måtta får det väl vara. Det jag kom fram till i mitt bläddrande var att jag har hittat på en del roligt trots allt. Och så kom jag också fram till att det inte är så mycket skoj nuförtiden. Elleeeer, är jag bara dålig på att skriva om det? Fånga de små sakerna.
Hur som helst, jag har haft en hemsk vecka. Den kunde varit värre förstås, fysiskt hade den kunnat vara sämre till exempel. Och det har hänt bra saker också. Men i övrigt bara kaos på alla plan. Känner mig lite som en papperskorg. Eller som ett skräp. Eller båda. Etc. O.s.v. Jadda jadda.
I morgon ska jag vända trenden. Reda upp allt. Lösa det. (Jag skrev just "reda ost", har en känsla av att jag egentligen borde sova.) Jomen visst.
Hur som helst, tydligen tar jag tag i stormar genom att instagramma en himla massa. Veckan är inte slut än, men jag tar en liten omgång här nu så det inte blir för mastigt (för er) sen.
Veckan började inte så tokigt. Det här känns som en evighet sen. Tre veckor kanske? Men det var i måndags. Skolan började, fast bara några timmar på eftermiddagen. Sen hälsade mamma på en kort stund. Hon skulle avtackas av sina gamla kollegor. Och jag fick en fin tulpanbukett för att jag fått jobb. Jag följde henne till caféet där de skulle vara, sen fortsatte jag min promenad. Det var jätteskönt, solsken hela dagen fast det skulle vara grått.
Det blev tisdag och facket kom på besök i skolan, bland annat en av mina blivande sekreterarekollegor. Fick lite presenter, jag tog anteckningar (host) och på tal om inget så var Konstgrepps-Karin och Sara med i Metro.
Och det var sen kaoset började. Fast den här bilden togs innan dess. Jag kom hem från skolan och fick nyheter som gjorde och fortfarande gör mig jätteledsen (fråga inte). Jag lyckades på något sätt ändå vara lite glad när jag tänkte på att jag fått två sjalkomplimanger från klasskompisar under dagen. Dessutom hade jag med mig två hemtentor och ett grupparbete hem från skolan. Nämnde jag kaos? KAOS.
Trots allt tog jag mig ut på promenad. Medan jag gick skrev jag en kort dikt.
Jag är guld
Du är fukten i dina väggar
De kommer rasa över dig
På väg hem handlade jag mat, och den här. Otur i allt.
Och sen åt jag. Ja, det är inte riktigt klokt när man tänker på det.
Det var alltså tisdag och efter tisdag följer onsdag, och eftersom skolan dragit ingång igen efter praktiken så innebär onsdag studiedag/ledigt. Som jag saknat det. Men vänta, jag hade lovat att jobba denna onsdag på min praktikplats va? Jepp. Så jag pluggade på lite inför det på tisdagskvällen. Först efter att jag skrivit den där meningen i bilden såg jag hur det såg ut. Dock viktig.
På onsdagsmorgonen önskade jag mig en massa; stabilare och större kropp. Sömn. Lite ledighet. Och att det skulle ordna sig.
Und so weiter.
På väg till jobbet den morgonen diktade jag det här i min mobil. Sen kom jag fram till övergångsstället och då kom den där lastbilschauffören Roger igen och gav mig en ordentlig vinkning denna gång. Efter lunch ringde avdelningen efter oss och bjöd på våfflor. Eftersom vi bara var två gick vi i omgångar. Det var jättegott, och också en himla tur, för annars hade eventuellt mitt hopp om mänskligheten minskat ytterligare några timmar senare. Och sen igen.
Jag jobbade alltså hela dagen och hade koll på krokodilen. Nä, inte den här! Det är bara en kopp med soygurt efter jobbet. Jag fick beröm när vi jobbat klart ("nu känner jag mig lugn inför sommaren!") och det värmde. Jobbdagen bara flög fram. Men så kom jag då hem till mer kaos. Jobbig post. Sånt jag egentligen inte har ork att ta tag i. Men när något känns helt fel så... får man göra det ändå. Snart. Jag har ingen lust att nöja mig.
Tack och lov fick jag inte bara jobbig post och kaos. Jag fick också detta fina kort skickat av Ola från Paris. Det finns ingen som skriver vykort som Ola, fanns det en tävling i vykortsskrivande så skulle Ola vinna den. Den uppmärksamme ser också att det står ett litet olivträd bakom vykortet, fast det är inte mitt. Det ska mamma ha. Dessutom har jag en gratis ost i kylskåpet och jag tycker verkligen inte om ost.
På tal om diktande var jag under en period för tio år sen och mer aktiv på forumet Sockerdricka där det diktades fritt med ganska tveksam kvalitet. Jag lyckades dock komma med i deras anatologi de tre gånger jag skickade in. Jag var med i juryn ockå (men man fick inte rösta på sin egen dikt), det tyckte jag om.
Det här är min börs. Fick den en gång som ett halvt skämt, med guldtior i. Jag har haft den i ganska många år nu och råkade nu i veckan se hur skitig den är. Jag behöver helt klart en ny. Jag tänker mig något sånt här. Jag anser mig nämligen ha råd. Med tråkposten och vykortet kom också lönebesked från mitt gamla jobb, det brukar naturligtvis stå 0 kr eftersom jag är tjänstledig men NU... nästan en hel (icke-heltids) städlön! Jag häpnande. Var förpluffad. Kan man väl säga. Jag hade en del sparade semesterdagar, och det var det som betalades ut, fast det var sagt att det skulle komma senare.
Det blev torsdag. Jag trodde kanske att jag skulle få sitta här och pusta ut en stund på eftermiddagen efter allt kaos, men det blev inte många minuter. Fick kaosa tillbaks till skolan för lite panikhandledning. För förutom hemtentor, grupparbete m.m. har vi förstås det stora examensarbetet, och det har inte gått så där himla lysande hittills. Men det ordnar sig, helt klart.
Men sen kom jag förstås hem, och eftersom hela veckan varit cirkus och kaos bestämde jag mig för att spela död några timmar för att sen komma ut på andra sidan som en hel människa. Det var planen, ja. Men i stället drömde jag att jag dejtade en asiat, och fast jag inte ens gillade honom pendlade vi fram och tillbaka mellan Sverige och hans land. Och så var det något om en kompis till honom som spelade in ett samtal och en pytteliten hamster. Jag visste inte riktigt om jag skulle vara tacksam eller inte när jag vaknade.
Dessutom var det ju torsdag så jag Throwback Thursday:ade mig tillbaks till 2004 precis innan jag skulle klippa mig. Håret jag har här är dock målet för mitt hår som jag har på utväxt nu (fast helst inte så solblekt).
Nu är klockan mycket mer än jag tänkt, ni ska få slippa resten för nu. I dag är det fredag och den har varit lite ljusare än resten av veckan. Ni får berättelsen om den en annan dag. Nu ska jag snart lägga mig. I morgon har jag hundraåtta saker att göra. Men åtminstone inget högskoleprov.
Kommentarer
Trackback
