Lucka 24
Nu har vi nått fram till den sista luckan. Gran, brasa och talldoftande doftljus av sojavax, och förmodligen julmusik i bakgrunden. En bra grund för julkänslan.
Dessutom har julkort skrivits (och till viss del målats).
Luckor har öppnats.
Julklappar har slagits in.
Årets julbok har påbörjats. (Detta är en tradition som jag började med 2018. Boken jag läser i år är en novellsamling som jag fick i julklapp förra året av min moster.)
Tomtar och stjärnor har plockats fram.
Och julkatterna med.
Även favorittomten och dess tvilling (utanför bild) förstås.
Pepparkakshus har monterats (av Daniel).
Och julkort har anlänt.
Sen när allt var klart åkte vi därifrån, till Åhus. (Resten av luckan görs via mobilen, därav mindre bilder. Tråkigt slut kan man tycka!)
Lugnet och tystnaden. Och tacksamheten att få komma bort och ifrån lite, trots allt.
Harry tog på sig julhornen, i någon sekund.
Nästa dag gick solen upp med hopp om en solig dag (en solig jul är kanske att hoppas för mycket. För att inte tala om en vit jul.)
Jag fick en tidig och fin julklapp av Daniel, låga gummistövlar.
Korv grillades.
Efter det tankades solljus på stranden.
En gammal dam (som Alice kallade mig) och vackra, underbara Alice (som hon ville att jag skulle kalla henne) gick arm i arm.
Och Love fick skjuts på morbror Daniels rygg.
Sen ett tu tre var jag i Brösarp och det blev kväll denna lillejuleafton.
Med luvan i topp...
... och med klappar under granen önskar jag er en jul och ett nytt år (som jag läste någonstans). Mer kan man knappt önska efter ett år som detta, trots de ljusglimtar som finns.
Tack för att du öppnat mina luckor! Var snäll mot dig själv och mot andra som förtjänar det. Och slicka inte på främlingar.
Kommentarer
Trackback
